Woop
Jag ljuger ofta för andra men det är framförallt för att jag försöker lura mig själv. Tog man bort alla människor från jorden skulle jag ändå försöka att ignorera sanningen genom egna konstruktioner av verkligheten. Har nu spenderat ca. 30 minuter på att försöka ta bort alla inlägg från Facebook och önskar verkligen jag kunde hitta någon knapp som raderar allt där. Vill inte komma ihåg saker som hänt, inget av det, varken positivt eller negativt.
Jag är trött på att gå in i den stereotypa "geek character" roll där personen kastar sig hejdlöst framför människor i desperation om uppmärksamhet för att sen bli ignorerad och isolerad. Jag har många vänner eller så har jag inga vänner för jag verkar ha samma relation med alla. Om det här är vänskap så vet jag inte hur dom i filmer lyckas få ihop filmkvällar och sena telefonsamtal om problem som inträffat under dagen eller den där pålitliga dialogen som dom har framåt slutet av serien där dom påminner varandra om att inget någonsin kommer att komma emellan dom. Ifall det är en felaktig syn på vänskap jag fått där så vet jag inte vad det är jag försöker att uppnå. Om det här är hur vänskap ser ut så vill jag gärna veta vem man vänder sig till då man behöver någon att prata med eller känner sig ensam. Jag har försökt att gå in i en ny personlighet på senaste tiden. En som har mer självförtroende, som klarar sig själv, som är säker i sin roll som människa.
Men sanningen är att för varje dag som jag spenderar i den karaktären desto längre in i lögnerna kommer jag. Jag är svag =). Försöker få tiden att gå genom att spela spel, se på serier, agera apatisk inför relationer. Vet inte vad jag väntar på eller hoppas ska ändras. Vill bara ha det som jag hade förut, innan allt gick åt helvete. Dom veckorna jag spenderade i Halmstad eller i Dalarö. Nu finns inget annat än hopplösa illusioner och lögner kvar. Är ibland lättare att tänka på det som att det är ett jävla skämt och att jag har någon sorts förklaring eller upplösning på skämtet. Har ingen fcking aning om hur man tar sig ur den här...roliga...situationen.
Jag är trött på att gå in i den stereotypa "geek character" roll där personen kastar sig hejdlöst framför människor i desperation om uppmärksamhet för att sen bli ignorerad och isolerad. Jag har många vänner eller så har jag inga vänner för jag verkar ha samma relation med alla. Om det här är vänskap så vet jag inte hur dom i filmer lyckas få ihop filmkvällar och sena telefonsamtal om problem som inträffat under dagen eller den där pålitliga dialogen som dom har framåt slutet av serien där dom påminner varandra om att inget någonsin kommer att komma emellan dom. Ifall det är en felaktig syn på vänskap jag fått där så vet jag inte vad det är jag försöker att uppnå. Om det här är hur vänskap ser ut så vill jag gärna veta vem man vänder sig till då man behöver någon att prata med eller känner sig ensam. Jag har försökt att gå in i en ny personlighet på senaste tiden. En som har mer självförtroende, som klarar sig själv, som är säker i sin roll som människa.
Men sanningen är att för varje dag som jag spenderar i den karaktären desto längre in i lögnerna kommer jag. Jag är svag =). Försöker få tiden att gå genom att spela spel, se på serier, agera apatisk inför relationer. Vet inte vad jag väntar på eller hoppas ska ändras. Vill bara ha det som jag hade förut, innan allt gick åt helvete. Dom veckorna jag spenderade i Halmstad eller i Dalarö. Nu finns inget annat än hopplösa illusioner och lögner kvar. Är ibland lättare att tänka på det som att det är ett jävla skämt och att jag har någon sorts förklaring eller upplösning på skämtet. Har ingen fcking aning om hur man tar sig ur den här...roliga...situationen.
Kommentarer
Postat av: Kath
Sv: Tack snälla för den underbara musiken.
Gillar speciellt "Still Alive"
Trackback
