I am not a robot
Vi bollade mellan funktionella metoder angående kommunikationsprocesser men vi föll alla ner då dörrtröskeln var alltför problematisk för oss. Det var den dagen vi lärde oss varför man bör veta vad som kommer hända innan det händer, likt hunden som kliar sig innan det kliar eller katten som dricker ur en tom skål.
Vad har jag gjort idag? "INGET" skulle man svara om man följer en av forskarna inom strängteori som hävdar att alla människor anser att deras bidrag till mänskligheten är viktigt och allt har en betydelse. Men nej, jag har inte gjort något alls som påverkar universum ens det minsta. Jag åkte buss till stan för att inhandla kläder. På bussen satt det 5 stycken människor sammanlagt och alla hade en identisk säkerhetscirkel kring sig. Ingen satt på sätet bredvid varandra eller på sätet framför eller bakom den andra. Det kom sammanlagt in 3 stycken till på väg mot stan och dom granskade länge den långa korridoren som bussen består av för att sen bestämma sig för att stå upp i mitten av bussen. Vi är väldigt rädda för det okända men ändå hävdar vi att vi ingår i ett samhälle, en samverkan, en organisation. Vissa är iaf ärliga nog att hävda motsatsen.
Uppe på stan var jag inne på H&M där jag har inhandlat alla mina kläder sen ca. 6-7 år tillbaka. När människor handlar kläder är dom väldigt angelägna om att göra det långsamt, likt att det är en exklusiv företéelse att vistas i en affär. Man går runt och observerar alla möjliga alternativ för att sen övertyga sig själv individuellt eller med hjälp av någon annan ("Men du borde helt klart köpa den där", "Men den passar skitbra på dig") att köpa produkten. Det är en konstant intryckskedja där ens egna utseende sätts i fokus likt att man ändrar diskurs så fort man kommer in där. Det finns speglar överallt där människor stannar upp och man ser människor som går bakom som i sin tur stannar upp för att kolla på något som den inte ens hade ambition att kolla på förut men gör det ändå för att inte ändra rhytmen i affären.
I omklädningsrummet finns det sällan ljudisolerade bås så det är underhållande att lyssna på konversationer som sker runtomkring. Från två tonårstjejer som ber varandra upprepade gånger att dra av varandras byxor med kommentarer som "Fan va tighta byxorna är" och "Kan du kolla hur mina ben ser ut? Den jävla spegeln hjälper inte så mycké". Åt andra hållet finns det en annan tjej, dock betydligt äldre, som står och hummar till en CKY låt som jag hade glömt bort. Men nu i efterhand märker jag att det kanske inte ens var den låten utan att, genom hummandets estetiska otydlighet, bara är jag som kom ihåg låten och antar att den gick så.
Väntandes på bussen hem när mörkret har börjat komma fram, eller det är mer att ljuset har avlägsnat sig, börjar ens psyke må bra igen. Jag hade glömt hur skönt det känns att vara utomhus i ett industriellt område när det är mörkt och man känner sig som en del av naturen. Det är dock problematiskt att vistas utomhus vid den tiden då man står inför 2 hot: man kan antingen bli misstagen för någon av serievåldtäcksmännen som finns i Örebro nu vilket inte är så kul, eller så kan man bli rånad väldigt enkelt då människor är medvetna om att natten är en tid då det är fritt fram när alla andra har gått och lagt sig. Jag önskar att natten var mer av en fristad där man kunde vistas utan allt det andra, där man kan sitta utomhus på en vinklad staty och se hur jorden roterar mot nya stjärnbilder. Allt det samtidigt som man slipper andras benägenhet att lägga sig i ens egna motiv.
Vad har jag gjort idag? "INGET" skulle man svara om man följer en av forskarna inom strängteori som hävdar att alla människor anser att deras bidrag till mänskligheten är viktigt och allt har en betydelse. Men nej, jag har inte gjort något alls som påverkar universum ens det minsta. Jag åkte buss till stan för att inhandla kläder. På bussen satt det 5 stycken människor sammanlagt och alla hade en identisk säkerhetscirkel kring sig. Ingen satt på sätet bredvid varandra eller på sätet framför eller bakom den andra. Det kom sammanlagt in 3 stycken till på väg mot stan och dom granskade länge den långa korridoren som bussen består av för att sen bestämma sig för att stå upp i mitten av bussen. Vi är väldigt rädda för det okända men ändå hävdar vi att vi ingår i ett samhälle, en samverkan, en organisation. Vissa är iaf ärliga nog att hävda motsatsen.
Uppe på stan var jag inne på H&M där jag har inhandlat alla mina kläder sen ca. 6-7 år tillbaka. När människor handlar kläder är dom väldigt angelägna om att göra det långsamt, likt att det är en exklusiv företéelse att vistas i en affär. Man går runt och observerar alla möjliga alternativ för att sen övertyga sig själv individuellt eller med hjälp av någon annan ("Men du borde helt klart köpa den där", "Men den passar skitbra på dig") att köpa produkten. Det är en konstant intryckskedja där ens egna utseende sätts i fokus likt att man ändrar diskurs så fort man kommer in där. Det finns speglar överallt där människor stannar upp och man ser människor som går bakom som i sin tur stannar upp för att kolla på något som den inte ens hade ambition att kolla på förut men gör det ändå för att inte ändra rhytmen i affären.
I omklädningsrummet finns det sällan ljudisolerade bås så det är underhållande att lyssna på konversationer som sker runtomkring. Från två tonårstjejer som ber varandra upprepade gånger att dra av varandras byxor med kommentarer som "Fan va tighta byxorna är" och "Kan du kolla hur mina ben ser ut? Den jävla spegeln hjälper inte så mycké". Åt andra hållet finns det en annan tjej, dock betydligt äldre, som står och hummar till en CKY låt som jag hade glömt bort. Men nu i efterhand märker jag att det kanske inte ens var den låten utan att, genom hummandets estetiska otydlighet, bara är jag som kom ihåg låten och antar att den gick så.
Väntandes på bussen hem när mörkret har börjat komma fram, eller det är mer att ljuset har avlägsnat sig, börjar ens psyke må bra igen. Jag hade glömt hur skönt det känns att vara utomhus i ett industriellt område när det är mörkt och man känner sig som en del av naturen. Det är dock problematiskt att vistas utomhus vid den tiden då man står inför 2 hot: man kan antingen bli misstagen för någon av serievåldtäcksmännen som finns i Örebro nu vilket inte är så kul, eller så kan man bli rånad väldigt enkelt då människor är medvetna om att natten är en tid då det är fritt fram när alla andra har gått och lagt sig. Jag önskar att natten var mer av en fristad där man kunde vistas utan allt det andra, där man kan sitta utomhus på en vinklad staty och se hur jorden roterar mot nya stjärnbilder. Allt det samtidigt som man slipper andras benägenhet att lägga sig i ens egna motiv.
